Showing 1-20 of 43 items.

Alif lam meem ra. DETTA ÄR budskap ur en uppenbarad Skrift; det som uppenbaras för dig av din Herre är sanningen, även om de flesta människor inte vill tro.

Det är Gud som har rest himlarna utan synligt stöd och som tronar [över skapelsen] i Sin allmakts härlighet, och Han har underordnat solen och månen under [Sina lagar]; var och en löper [sitt kretslopp] till en tidpunkt [som Han har] fastställt. Han styr skapelsens ordning [och] framställer budskapen fast och klart för att stärka er tro på mötet med er Herre [på Domens dag].

Och det är Han som har brett ut jordens yta och sänkt ned i den fast förankrade berg och låtit den genomkorsas av floder. Och åt alla växter på jorden har Han gett två kön. Han sveper in dagen i natt. Helt visst ligger det budskap i detta till människor som tänker.

På jorden finns det [många sorters] mark som [fastän] de gränsar till varandra [har olika egenskaper - mark som ger] vindruvor och [mark som ger] brödsäd och [mark lämplig för] dadelpalmer som växer i klungor eller ensamma, och vattnade av samma vatten; några av dessa [frukter] har Vi gett bättre smak än de andra. I allt detta ligger sannerligen budskap till människor som använder sitt förstånd.

OM NÅGOT kan förvåna dig [Muhammad], så är det deras ord, när de säger:"Skall vi, efter att ha [dött och] blivit ett med jorden, verkligen skapas på nytt?" Dessa [människor] förnekar sin Herre; de bär kragar av järn om halsen [som de själva har smitt]. De har Elden till arvedel och där skall de förbli till evig tid.

Och de begär att du skall skynda på det onda [som väntar dem] snarare än det goda, fastän [de borde ha tagit varning av] de föredömliga straff som drabbade [onda människor] i gången tid. Din Herre har förlåtelse i beredskap för människorna trots den orätt de begår - men din Herre straffar med stränghet.

Och de som förnekar sanningen säger:"Varför har han inte fått ett tecken från sin Herre?" Du är enbart en varnare, men [i Gud] har varje folk sin [högste] ledare.

Gud vet vad varje kvinnligt sköte bär och hur mycket havandeskapet förkortas eller förlängs, och allt har sitt givna mått i Hans [plan].

Han känner allt det som är dolt för människor och det som de kan bevittna, [Han] den Väldige, Den som är högt upphöjd över allt.

[För Honom] saknar det betydelse om någon av er döljer sina tankar eller uttalar dem högt, och [likaså] om någon gömmer sig i nattens mörker eller framträder öppet i dagens ljus.

Änglavakter [omger] människan - de går framför henne och bakom henne - och skyddar henne på Guds befallning. Gud förändrar inte människornas villkor, förrän de ändrar sitt sinnelag; och om det är Guds vilja att ett folk drabbas av olyckor kan ingen avvärja det och ingen utom Gud kan hjälpa dem.

DET ÄR HAN som låter blixten [blända] er [och inge er] fruktan såväl som hopp, och det är Han som driver fram de tunga regnmolnen.

Öskan lovprisar Honom liksom änglarna, som står i bävan inför Honom; och Han slungar blixten mot den Han vill. Ändå tvistar de om Gud, [den Allsmäktige,] fruktansvärd i Sin straffande vrede.

Till Honom riktas all sann bön. De som människor åkallar i Hans ställe kan inte svara dem; [dessa människor beter sig lika bakvänt] som den som när han vill dricka sträcker flata handen mot vattnet - så når det inte [den törstiges] mun. Förnekarnas bön är bara en meningslös gest.

Allt och alla i himlarna och på jorden faller ned i tillbedjan inför Gud, av fri vilja eller nödda och tvungna, och [så gör] deras skuggor morgon och afton.

Säg:"Vem är himlarnas och jordens Herre?" Säg:"[Det är] Gud." Säg:"Och ändå tar ni till beskyddare i Hans ställe dem som varken kan ge sig själva förmåner eller [skydda sig mot] ett ont [som hotar dem]?" Säg:"Kan den blinde jämställas med den seende? Kan djupt mörker jämställas med ljus?" Eller [menar de att] medhjälparna som de sätter vid Guds sida har skapat något jämförbart med det som Han har skapat, så att [medhjälparnas skapelse] för dem liknar [Guds] skapelse? Säg:"Gud är alltings Skapare, den Ende Guden, som härskar över allt med oinskränkt makt."

Han låter regn falla, som [fyller] uttorkade flodbäddar till brädden, och det skummande vattnet för upp bottenslammet till ytan; på samma sätt [utfälls] slagg ur [metallen] som de smälter över eld för att av den tillverka prydnads- eller nyttoföremål. Så beskriver Gud sanningen och lögnen: slammet och slaggen stöts bort och försvinner, men det som är till människornas nytta blir kvar på jorden. Så framställer Gud [Sina] liknelser.

Det högsta goda väntar dem som lyssnar till sin Herres kallelse. Men de som inte lyssnar - om de ägde allt på jorden och lika mycket därtill skulle de helt säkert vilja offra det [för att köpa sig fria på Domens dag]. För dessa [människor] kommer räkenskapen att bli en svår prövning och till helvetet måste de ta sin tillflykt - ett uselt viloställe!

KAN DEN som vet att det som har uppenbarats för dig av din Herre är sanningen, likställas med den som är blind? Bara de som har förstånd ägnar detta eftertanke,

de som håller fast vid förbundet med Gud och fullgör sina högtidliga åtaganden;